GP Liberty Seguros-Troféu Sudoeste Alentejano e Costa Vicentina (2.2) etapp 2

Posted on Posted in Tävlingsrapport

Enkelt sagt skulle jag väl kunna säga att jag inte hade dem bästa benen denna dag, kanske inte heller något man förväntar sig efter sitt första 20 mils lopp. Denna dagen skulle däremot bli ännu hårdare, idag var det faktiskt till och med enligt Portugiserna backigt. Etappen började precis som fösta etappen med högt tempo, mycket attacker och nervöst i klungan. En del vurpor även långt fram i klungan redan i inledningen, alla i laget klarade sig dock undan dessa. Till skillnad från första etappen hade jag idag inte energin att attackera i början, utan jag följde bara med rytmen. Denna dagen utvecklade sig även på ett helt annorlunda sätt, ingen utbrytning gick iväg och det lugnade aldrig ner sig i klungan, full fart från början till slut. Innan jag gjorde min första attack på en slakmota i kantvind hade det redan körts ca 2,5 timmar, ungefär vid samma tid som det började regna. Det dröjde till den ”riktiga” backen innan det hände något i de 173 man stora klungan.

Foto: Valentin Baat
Foto: Valentin Baat
Foto: Valentin Baat
Foto: Valentin Baat

 

Då gick det fort på riktigt, som jag kände redan från första metern hade jag inte speciellt bra ben, men gick in i backen runt 10 plats så hade mycket att falla på ” trodde jag”, backen började och jag kände mig sliten. psyket tröt när jag förstod att vi bara var på väg upp för första delen av backen, alltså bergspriset var en mil innan själva toppen, och väl uppe på toppen gick det fortsatt upp och ner innan själva utförskörningen. Så med 1 km kvar till bergspriset tog jag min egen takt upp, ca 20 sekunder efter klungan på ”toppen” då även Barry, Pierre och självaste David de la Fuente kom ifatt mig. Det roliga var bara att vi var på toppen! alltså hade Portugiserna gjort det igen, ja skrivit fel distans till toppen av backen! Vi lyckades iallafall ansluta till gruppen igen men som klyschan säger är backen inte slut på toppen. Det var minst lika jobbigt utför, tekniskt och regnigt är inte den bästa kombon.

 

väl nere på ”platten” med 30 km kvar till mål kände jag mig lättad att jag satt med första gruppen men även att jag överlevt utförskörningen. Då kom nästa överraskning, nästan på minuten som Barry berättade på morgonen så började det åska, hagla och blåsa allt mer, men jag var förberedd på detta och tog på mig regnjackan, tyvärr påminde benen mig om att dem var trötta när det aldrig slutade gå upp och ner och med 15 km kvar till mål sa benen stopp, kramp satte fart i benen och jag stod still i backen, sedan blev det full gas utför bakom bilar i karavanen och uppför stod det still. Så såg de ut in mot mål och väl över mållinjen korsade jag den 1 minut och 30 sekunder efter vinnaren som 45 man.