GP Liberty Seguros-Troféu Sudoeste Alentejano e Costa Vicentina (2.2) etapp 1

Posted on Posted in Tävlingsrapport

Man kan inte riktigt säga att detta var min säsongsinledning, jag har faktiskt kört två lopp tidigare iår. Däremot var dessa lopp små lopp under ett träningsläger där vi även tränade hårt samma dag som loppen gick av stapel. Costa Vicentina däremot var ett hårt lopp, Första etappen skulle vara hela 207 km vilket är mycket längre än mina tidigare längsta lopp. Världsmästerskapen förra året var ca 14 mil vilket troligtvis var det längsta loppet jag kört tidigare. När jag föreställde mig Portugal innan loppet så tänkte jag på sol, värme och långa klättringar. När jag landade på Faro flygplats så var det regn och kyla som mötte mig, så första träningen tillbringades i regn. Fina vägar däremot!

Till första etappen så, sol och värme sa jag? sol var rätt men värmen hade Portugiserna glömt att beställa, första timmen bjöd på hård körning och mycket attacker, till och med lite kantvindskörnö4ing, inte för att jag kan säga att portugiserna var speciellt starka på detta. Det dröjde en timme innan det blev en större lucka mellan en grupp och klungan, 8 man från olika lag och så lilla jag fick en lucka på ca 30 sekunder. Jag trodde faktisk att denna grupp skulle hålla ett tag, de flesta starka lag och aktiva lag hade fått med en man i utbrytningen, men efter 20 km hårdkörning så blev vi ifatt körda, ytterligare 30 minuters hårdkörning gick innan dagens utbrytning gick iväg, 17 man där Yannick Jansen ” team Bliz-Merida” var representerad. Efter detta fick jag nya erfarenheter, halva klungan stannar helt plötsligt, först undrar jag vad som händer men sen fattar jag. Precis som halva klungan stannar även jag, drar ut snabeln och lättar på trycket mot en tegelmur. Sedan rullar vi lugnt och stilla tillbaka till klungan, stannar vi servicebilen och tar nya flaskor. Mer nya erfarenheter väntade, innan ” feeding zone” så var jag slut på vatten, när jag ska ta nya ser jag att dem använder sig av slungor, jag sträcker ut armen och hoppas på de bästa, på något sätt får jag fatt i slungan och kan grabba åt mig godsakerna.

tre timmar in i loppet börjar det droppa, gentlemannen Robert Pölder hämtar min väst så att jag inte ska frysa, MEN det gjorde jag ändå, inte bara lite heller, så in åt helvete frös jag ett tag, innan jag iallafall gick ner till bilen och hämtade armvärmare, för klok som jag är sitter jag i ösregn och tio  grader med kortärmad tröja och en väst. När vi sedan kom in i sista bacö5ken med 30 km kvar till mål började jag få upp värmen, farten gick upp och över toppen satt jag som 5 man, kände mig ganska stark och bestämde mig för att göra ett försök att attackera när vi närmade oss mål. Mätaren tickade över 207 km och jag undrade var målet tog vägen, och tänkte att den inte kan vara så långt borta, så smäller på en attack, 5 man får en lucka och jag tänker att det bara kan vara några hundra meter kvar. men oj så fel ute jag var, efter 222 km går vi över mållinjen och jag är sen länge inhämtad och tryggt belägen i mitten av klungan. Trots allt nöjd med min första tävling över 200 km och redo för kommande dag.